Keramiktillverkning

Keramikugnen med glasyrbränt gods.
Keramikugnen (elektriska) med glasyrbränt gods.

Konsten att tillverka föremål av lera och sedan bränna det till keramik är mycket gammal, finns föremål som är 26 000 år gammalt. Principen är enkel, man formar leran, torkar den och bränner den.
Som krukmakare är det vanligast att man formar keramiken på en drejskiva som har sitt ursprung ca 4 000 år f.kr.

Jag drejar all min keramik på min egenbyggda drejskiva, som jag utrustat med min uppfinning “Drejsugen” som jag har haft patent på. Uppfinningen går ut på att med hjälp av vakuum suga fast plattor på drejskivan och sedan dreja på dessa. Detta gör det mycket enkelt att flytta det nydrejade föremålet utan att det deformeras, vilket är till stor hjälp när man drejar. Jag drejar allt på olika plattor som sugs fast, till småsaker använder jag kakelplattor. För den som är intresserad av min uppfinning och kanske bygga en egen, hänvisar jag till denna länk som leder till patent och registreringsverket, det är fritt att kopiera denna ide.

Innan man kan börja dreja så måste leran knådas så att den får en homogen konsistens och fri från luftblåsor. Drejningen är det moment i tillverkningen som jag tycker är roligast och också det som är svårast. Det är som att spela ett musikinstrument man måste träna mycket för att bli duktig.

Efter drejningen ska skålen torkas, detta moment är också känsligt eftersom leran krymper när vattnet lämnar leran. Så snart kanterna bär så vänder jag skålen upp och ner för att torkningen ska bli jämnare, annars är det stor risk för att det uppstår en torkspricka, i botten på skålen. Innan skålen torkat helt så behöver man oftast putsa till bottenkanten.

Vanligtvis så bränner man keramiken två gånger. Först en skröjbränning till ca 1000°C, sedan en glasyrbränning, vilken temperatur man bränner till då beror på vilken lera och glasyr man använder. För min del brukar det bli till ca 1265°C.

När skålen är skröjbränd så är det dags att glasera den. Det finns olika metoder, doppa, pensla eller spruta på glasyren, jag sprutglaserar. Medans skålen roterar i sprutskåpet så sprutar man på glasyren med en sprutpistol. Det är viktigt att man har en kraftig fläkt, som suger ut luften i sprutskåpet. Man kan använda flera sprutpistoler parallellt med olika färger för att få fram olika effekter.

Att öppna ugnen när glasyrbränningen är klar är alltid lika spännande. Det är först då man ser det färdiga resultatet av allt arbete man lagt ner.

Saltglasering:

Jag har också en vedeldad keramikugn som jag bränner mycket i och gör saltglaserad keramik. Saltglasyr är väl mest känt från de gamla Höganäs krukorna. Det är en mycket stark och bra glasyr, både mekaniskt och mot starka kemikalier.
Beroende på var i ugnen keramiken står och hur mycket salt man använder (förs in i ugnen vid ca 1250 grader i omgångar) så blir resultatet väldigt varierande. Ena sidan på en skål får oftast mer glasyr än den andra, vilket ger en livfull effekt. Även askan från veden blandar sig i glasyrbildningen och spär på effekten ytterligare.
Undersidan får också ett karakteristiskt utseende då man måsta ställa allt på små ”pluppar” för att inte sakerna ska bränna fast på sättplattorna. Så även undersidan blir delvis glaserad.
När jag bränner i vedugnen så brukar jag hoppa över skröjbänningen, sparar på så sätt en bränning och massa energi. ( Den miljövänligaste energin är ju den som inte används 🙂 )
Det är natriumet i saltet som förenar sig med bland annat kvars i leran som bildar den starka glasyren.

Keramikugnen med saltglaserat glasyrbränt gods, Krukmakeri L A.
Keramikugnen med saltglaserat glasyrbränt gods.